Adress

Smyge strandväg

GPS-position

N 55°20´14.64´´ E 13°21´34.56´´

Videoklipp

-

Smygehuk och Kalkugnarna

Smygehuk är mest känd för att vara Sveriges sydligaste udde. Men detta är en pärla som förtjänar sin plats på turistkartan av så många fler anledningar.

Fiskelägets historia börjar redan på 1600-talet, men dagens hamn, som från början var ett kalkbrott, byggdes på 1920-talet. Det finns fortfarande spår av den historiska kalkbrytningen i form av nio kalkugnar. Åtta av dessa finns norr om Smygehamn medan en är placerad mellan hamnen och Köpmansmagasinet. Denna s.k. kupolugn är dessutom den äldsta av kalkugnarna och kommer från 1800-talets mitt.

Öster om hamnen ligger Köpmansmagasinet. Det byggdes i 1800-talets början och var då en av flera handelsgårdar i trakterna kring Smygehamn. Under Napoleons tid lär gården dock ha använts till en något ljusskygg verksamhet, närmare bestämt som omlastningsplats för kapade laster och smuggelgods.

Idag finns här turistbyrå, café och utställningslokaler med evenemang under hela sommaren.

Kalkugnarna

Vid Smygehuk utbreder sig under jordytan ett 40 meter tjockt kalklager. Förr både bröts och brändes här kalk. Hamnen i Smyge är ursprungligen just ett kalkbrott. Under 1800-talet blev det hela till en ganska stor industri. Idag finns bara åtta ugnar kvar, men dessa härliga hattstugor är klassade som fornlämningar och därför skyddade.

I ugnarna staplades kalken varvad med kol, ända upp till kupoltaket. Ingångshålet täpptes sedan igen varpå man fyrade på under ugnen. Efter 40 timmar kunde man tömma ugnen på 200 hektoliter bränd kalk. Kalken användes både som putsbruk och målarkalk, dessutom som jordförbättringsmedel. Allt hade strykande åtgång i en tid när bönderna efter skiftet fått fart på både grödor och husbyggande.

Men 1954 var kalksagan all i Smyge. Arbetarna flyttade i stället till Trelleborgs Gummifabrik, här erbjöds de dessutom helårsjobb.